Match
1 - 9
Gullviksborgs IP
9 juni 2019
14:00
Referat
Referat: AIF Barrikaden - Backarnas FF
Får väl skriva ett av vissa efterfrågat referat trots det trista resultatet eftersom det, om jag inte helt felunderrättats, verkade uppskattas de tidigare gångerna.
Till att börja med så var det andra gången det inte kom någon domare till matchen vilket innebar att vi behövde ringa till den som lämnat ifrån sig matchen för en månad sedan utan att det satts dit någon ersättare. När vi sade att det var lite av en nödsituation så ställde han upp trots att han egentligen helt slutat att döma så att matchen kunde komma igång en halvtimme försenad (vilket dock gjorde att alla de som annars kommit för sent fick se hela matchen).
Vi spelade 4-4-2 enligt följande: Erica Hansson stod som vanligt i mål. Utespelarna bytte som vanligt rätt ofta och med Alexias tidiga skada (se nedan) därtill var det inte helt lätt att uppfatta alla positionsbyten under matchens gång men ungefärligen var det väl så här att de fem som spelade i backlinjen när de spelade var Disa Steen, Ebba Eriksson, Matilda Blomgren, Lisa Anderberg Bordahl, Emma Flotow och Wera Westerlind Müllerström. Som mittfältare roterade Maria Jonsson, Julia Jörnbo, Felicia Svenning, Heidi Erikson och Giulia Cresta medan de som delade på de två anfallspositionerna var Ida Beckman, Malin Fält och Eva Solér
Inramningen var ganska bra med 70-talet åskådare, populär försäljning av korv, kaffe, läsk och kakor (själv köpte jag sju av de underbart goda hemlagade kanel/vaniljbullarna) och fint väder (förutom en hård vind i planens längdriktning) och det var därför lite synd att det inte blev lite jämnare så att det blev lite mer fart på publiken.
Matchen fick en mycket olycklig inledning när Alexia slog upp vad som tydligen var en gammal korsbandsskada efter cirka 20 sekunders spel.
När spelet väl kom igång igen så var det ganska tidigt tydligt att vi skulle få det rätt svårt eftersom deras offensiva spelare så ofta helt enkelt bara solosprang ifrån våra backar. Den första heta chansen kom i den 8:e minuten när de hade ett skott i ribban. I den 12:e min hade lagen sedan var sin bra målchans innan Malmögäris 2 min senare hade en boll som räddades på mållinjen av Disa (tror jag det var).
Så långt var matchen spelmässigt ganska jämn även om de hade mycket mer spets på sina anfall. Därför kändes det trist när de i den 17:e min fick en straff på grund av, som det såg ut, en relativt ofrivillig hands – även om sådant alltid är svårbedömt – en straff som skytten satte stenhårt och välplacerat och en straff som alla målvakter på alla nivåer haft svårt att rädda.
Deras ledning skulle dock bara stå sig i 3 minuter. I den 20:e min sköt Heidi ett skott som målvakten räddade men gav retur på. Bollen gick till Julia J som från ungefär straffområdes- linjen lyfte den över hela klungan framför mål inklusive målvakten och strax under ribban och det var till vår stora glädje kvitterat samtidigt som vår totala målskörd i serien dubblerades.
De närmaste 10 minuterna därefter kom det flera anfall där de antingen sprang ifrån oss eller solodribblade sig igenom vårt försvar . Ett par gånger gjorde Erica fina räddningar och ett par gånger sköt de någon decimeter utanför men i den 29:e min fick de till slut utdelning och 2-1-ledningen för Malmögäris var ett faktum.
I den 35:e min hände sedan något som nog kan ha satt ner humöret något på våra spelare och åtminstone gjorde det på delar av våra fans i publiken. En boll som tog på målhjulet uppfattades av domaren som mål och så stod det 3-1. De avslutade sedan halvleken med två jättelägen där först Erica gjorde en sanslöst fin räddning och minuten därefter Disa räddade på mållinjen (den här gången är jag säker så troligen gjorde hon detta två gånger).
Det var vi som hade den kraftiga medvinden i första halvleken vilket gjorde att vi kunde etablera lite spel på deras planhalva då men med motsvarande motvind i andra (förhoppningarna om vindstilla bland delar av publiken infriades dessvärre inte?) blev det lite svårare att flytta upp spelet (även om Erikas utsparkar nådde berömvärt långt).
Andra halvlek började precis som den första olyckligt när de ökade på ledningen till 4-1 efter bara 15-20 sekunder (även om givetvis en skada med förmodad långvarig konvalecens är en betydligt viktigare grej än ett baklängesmål). Själv såg jag inte mer av vad som hände än att Erica plockade ut bollen ur målet eftersom jag höll på att sätta igång klockan.
Tyvärr trillade sedan baklängesmålen in med jämna mellanrum. I den 54:e min gjorde de ett vackert nickmål på en fint slagen hörna. I den 69:e min fick på nytt en av våra spelare oturligt bollen på armen i straffområdet och om den första straffen var snygg så var denna nästan ännu bättre slagen – stenhårt i krysset och åter närmast omöjlig för de flesta målvakter att rädda. I den 79:e min tror jag Erica blev lite lurad av vinden som nog hjälpte in det långskott i krysset som först såg ut att gå utanför. I den 86:e min slutligen spikade de det nesliga slutresultatet 1-9 med våra siffror sett.
Utöver målen hade de under andra halvlek ytterligare några bra chanser men Erica var ständigt på hugget och gjorde bland annat ännu en superräddning när ett långskott råkade ta på en av våra spelare och ändra riktning så att det såg ut att bli självmål. Det är aldrig lätt att ta den här typen av skott men Erica reagerade blixtsnabbt på riktningsförändringen.
Den största anledningen till det stora nederlaget var att vi inte alls gick in i närkamperna utan blev väldigt passiva och bolltittande. Det som tidigare varit vår bästa gren att gå in hårt i varje närkamp och krympa ytorna var nu plötsligt det som fungerade allra sämst. Jag har svårt att se någon annan anledning än en nervositet inför en match där en hel del prestige stod på spel och där vi räknade med att ha en bra chans att ta poäng. Det bästa sättet att bryta en sådan nervositet är oftast att kämpa sig ur det och det verkade en del inse, t.ex. Matilda som var fantastiskt bra – helt felfri trots att hon fick mycket att göra – medan en del av våra spelare verkade liksom paralyserade även om jag är helt säker på att det inte var viljan som saknades.
Det bör tilläggas att Malmögäris var riktigt bra, åtminstone offensivt, betydligt bättre än de två gånger jag sett dem tidigare trots att de om jag inte missuppfattat det hela saknade sin normalt sett bästa spelare. Visst; vi gjorde dem säkert bättre men det var knappast hela sanningen.
Slutligen får läggas på pluskontot att ingen lägger av hur mycket vi än ligger under med och jag uppfattar i alla fall från sidan att ingen heller börjar klaga på någon annan i laget oavsett om vi släpper in mycket mål. Jag tror och hoppas att vi kommer igen. Vårt lag är ju inte många månader gammalt och som ordspråket lyder: ”Rom byggdes inte på en dag”.
